Mattias krönika: Framgång mäts inte bara i medaljer

Säsongen är över och medaljerna är utdelade. Men när Handbollförbundet Västs ordförande Mattias Nord summerar året handlar det minst lika mycket om ledarskap, ungdomars utveckling och handbollens framtid som om resultat på planen.

Bästa handbollare.

Så var vi plötsligt inne i juni och efter att hela handbollen ägnat en försommarmånad åt att fördela svenska mästerskapsmedaljer, så är nu tävlingssäsongen helt över. De allra flesta handbollare har kommit en bit på väg med försäsong 1, som i mina ögon verkligen är fysträningens förlovade land. En period där bollkastandet för några veckor kan stå tillbaka så att träningstiden kan ägnas åt löprundor i varierad terräng för att stärka kroppens förmåga att tåla belastning och återhämtning, intervallpass som pressar pulslagen långt in i röd zon och bygger VoMax så att man klarar omställningsspel, fas 1 och 2 kontringar och inte minst hemspringet bättre än alla konkurrenter. Sannolikt blir det en och annan timme med muskelstärkande aktiviteter i gym eller liknande lokaler, och skulle det bli någon handbollsminut över så kan lite lekfullt bollstudsande vara belöning nog. Våra yngre handbollsentusiaster för med fördel släppa handbollarna (det får dock gärna vara motvilligt) och lägga över idrottsfokuset till allehanda sommaridrotter i sin träning. Även det en viktig byggsten för att växande kroppar ska växa sig starka och få förmåga att tåla träning och belastning på lång sikt när nya muskelgrupper aktiveras i nya fysiska övningar och en allsidigare träning stärker potentiell utveckling. Handbollförbundet Väst är med sin geografiska storlek delaktigt i samsynsavtal med flera olika RF-SISU distrikt, och det är en självklarhet att vi ska vara en av avtalstecknarna för att barn och unga ska ges möjlighet till multiidrottande så länge som möjligt.

På tal som fördelningen av svenska mästerskapsmedaljer så är det otroligt kul att få rikta ett grattis till alla klubbar, lag och spelare som fyllt på prishyllan med gulglänsande metallstycken som förkunnar att man just det här året var bäst i Sverige. Stort grattis till Önnered F14, Sävehof F16 och F18 samt Aranäs P18 som samtliga vann sina klasser när finalsteget i USM genomfördes i Uppsala. Ett grattis även till övriga medaljörer i form av Heid F16 och Aranäs P16 som plockade hem silvermedaljer samt Sävehof P18 som fick med sig bronset hem till Partille. Stort grattis riktas såklart även till Sävehofs damer som gick rent i slutspelet och efter 9 raka slutspelsvinster kan titulera sig svenska mästare 2026. Bland de äldre spelarna så blev det inget guld här i Väst, men väl en fin bronspeng som HP Warta krigade till sig i Trim SM och herrklassen där. Chattade en stund med en deltagare på Trim-SM som var lite missnöjd med sitt lags resultat, och vi landade i att den största segern vid deltagande i det mästerskapet kanske ändå är att komma hem skadefri.

Besökte Uppsala och finalsteget där under några dagar och det är verkligen en av handbollens finaste arrangemang. Välspelade matcher som pågår hela tiden och man kan på några få meter förflytta sig från en kamp mellan ligaklubbars P18 lag till ett böljande spel mellan breddklubbars F14 lag och alla matcher har sin tjusning. Potentiella stjärnor på väg uppåt i karriären varvas med fina domarinsatser och ett härligt mingel bland åskådarleden. Jag är fullt medveten om att USM och kanske då i synnerhet U14 klassen är föremål för en återkommande debatt, men för egen del ser jag flera poänger med att den finns. Som med allt annat finns det saker att förfina och utveckla, men klassen bidrar helt klart med en massa handbollsglädje. Det som är mindre bra är lätt att se och förstå och där kan vi verkligen prata om medaljens baksida. Jag betraktade av flera anledningar en match under helgen, och ledarskapet på ena bänken var verkligen inte det jag själv föredrar och tror på. En hetsig man som gått på myten om sig själv och tror att segrar vinns med utskällningar och hetsigt kroppsspråk. När tränarens egen målvakt vid ett tillfälle gick ner för tidigt och skottet med lätthet kunde sättas högt, valde tränaren att med tydligt kroppsspråk härma målvakten och blänga surt innan han vände sig bort, sa något argt till tränarkollegan och stampade iväg för att följa anfallet. Det var det sista jag såg av den matchen för jag orkade inte se mer. Jag undrar verkligen vilken 14 åring som i en avgörande match blir starkare, tryggare och mer taggad av att förlöjligas av sin tränare och jag undrar hur omöblerat det är innanför hårfästet om man tror att det är ett rimligt beteende. Jag har mina vita fläckar på den karta som utgör handbollskunskap, men är helt övertygad om att det prestationspsykologiska perspektivet är oerhört viktigt hos målvakterna i vår sport och att en målvakt som känner sig som bäst i världen sannolikt tar några fler skott än den som är rädd att misslyckas.

Tar temat unga spelare som en övergång, och gläds åt den solskenshistoria som jag fick till mig i veckan. På ett möte där jag deltog hade vi ett samtal om unga spelare, och plötsligt sken flera ansikten upp och berättade om ett mail de fått. Efter säsongsslut så är det inte ovanligt att spelare inte erbjuds fortsatt kontrakt när vi kommit en bit upp i åldrarna och tangerar seniorspel. Tråkigt för alla inblandade, men också en del av den pyramidspets som elitidrotten innebär. I det här fallet hade ansvarig tränare gjort en sammanställning över vilka spelare som skulle lämna med en enkel beskrivning av dem, och skickat ut till klubbar där hen trodde att aktuella spelare kanske skulle kunna passa in och få en ny utvecklingsplats med mer speltid och möjlighet att fortsätta satsa. Jag gillade det otroligt mycket och tycker att det verkligen är värt att berätta om. Att ta sig den tiden för att hjälpa sina spelare vidare och att göra det på ett förtroendeingivande sätt tycker jag är minst sagt lovvärt. Varje ung spelare som får hjälp och coachning att satsa vidare är en vinst för handbollen och relationsmässigt finns det flera fina poänger med det här. Det kan ju vara så att det är en spelare som bara saknade en liten pusselbit för att ta ett stort kliv, och i en ny klubb kanske det faller på plats och med en god relation kan det då vara fullt möjligt att återvända när man är mogen för ett eller två kliv uppåt i seriesystemet. Och samtidigt: När en ung spelare hör av sig till dig för att höra om det finns möjlighet att spela för er nästa säsong. Svara, skapa en relation, bjud in till en dialog och var tydlig oavsett vad det leder till. Det skapar ömsesidig respekt och bygger ett förtroendekapital som kan vara otroligt värdefullt att ha.

Mycket denna gång kom att handla om ledarskap, och ju längre jag är ordförande desto tydligare blir det för mig att de framtida framgångarna är helt beroende av ledarskapet som utövas just nu. Framgång räknas inte i enstaka cupsegrar eller matchvinster i unga år. Det som verkligen räknas och avgör en långsiktig framgång är hur man motiverar, utbildar och inspirerar spelare att hålla på så länge som möjligt. PÅ det temat är nyhetsbrevet fullt av utbildningsinformation, och jag vill särskilt framhålla satsningen på det Kvinnliga nätverket som tar ett kliv till och att anmälningarna för tränarutbildningarna nu är öppna. Sedan kan jag inte avsluta utan att få nämna siffran på antalet som genomförde Handbollskortet. 2425 spelare! 2425 spelare!! Skitkul!

Tack för att du tog dig tid att läsa.

Allt gott!

Mattias Nord, Ordförande Handbollförbundet Väst