Mattias Nord: Så påverkar kortsiktig vinstmentalitet handbollens framtid

Mattias Nord reflekterar i denna månads krönika över hur kortsiktig vinstmentalitet kan skada handbollen på lång sikt, både genom att avskräcka unga domare och tappa spelare som behöver stöd för att utvecklas. Han påminner om vikten av långsiktighet och lyfter satsningar som främjar hållbarhet inom sporten.

Bästa handbollare.

Ska ägna denna krönika åt tvenne reflektioner kring minnesvärda segrar, men dessvärre är det denna gång segrar av den art som Kung Pyrrhus av Epirus upplevde vid slaget vid Asculum för länge sedan och som efter kungens sammanfattning gav upphov till begreppet pyrrhusseger, vilket är en seger som i det viktiga och långa perspektivet snarast är en förlust.

Det är en vardagskväll i november, regndiset förstärker mörkret som lagt sig över området där sporthallen ligger och där det nyss spelats en intensiv handbollsmatch. Hemåt från denna svettbestänkta tillställning tar sig några aktörer som inombords och inför den närmaste kretsen av följare utropat sig som vinnare.

En av dem är ledaren som med all sin vuxna pondus och med ett brett register av gester, kroppsspråk och inte minst en röststark stämma farit ut över alla de domslut som gått emot det egna laget, och till sist fått den unga domaren att bli osäker och tveksam vilket gynnat laget i några viktiga matchsituationer. Ledaren känner sig oerhört nöjd med att på alla sätt gått för seger inför sitt lag, och till alla som lyssnar denna kväll så framförs budskapet att alla domslut kanske inte var fel, men det är ju så lätt att ryckas med i matchhetsen och man måste ju få leva sig in i matchstämningen.

En annan vinnare är den engagerade föräldern som från läktaren högljutt kommenterat alla händelser och dessutom adderat en repertoar av röststarka åsikter om uteblivna straffar och utvisningar som domaren borde ha sett. Föräldern diskuterar den usla domarinsatsen med andra vuxna på vägen ut ur hallen, och känner sig stärkt i sin övertygelse om att idrott går ut på att vinna och det minsta man kan kräva av en domare är att de gör en bra insats. De får ju faktiskt betalt för det till skillnad från alla andra i hallen som är där ideellt.

Från omklädningsrummet strömmar det ut ytterligare ett gäng segrare, och här är det spelarna som efter dusch och eftersnack ska hem för mat och dygnsvila. Hela eftersnacket har handlat om hur skönt det kändes att med snack på planen, himlande ögon, förstärkt kroppsspråk och någon gång en förlupen svordom faktiskt få visa domaren hur dåligt hela matchen blåstes. Laget känner instinktivt hur hela lagandan stärktes och hur sammansvetsade man blev när man förutom motståndarlaget även hittade en gemensam yttre fiende som man med smartness och finess kunde spela ut alla auktoritetsförminskande kort mot.

Hemåt i det kalla regnet styr även en ensam domare. Med en stor kärlek till sporten var det naturligt att även ägna en del av fritiden åt att utbilda och utveckla sig som domare och de första åren var det väldigt kul, men nu börjar skolan ta mer tid och det finns andra sätt att tjäna några extrakronor. De sätten innebär dessutom sällan att alla på plats visar sitt missnöje med dig och än mer sällan att vuxna som inte ens är med i aktiviteten skriker sina åsikter som hur du serverar hamburgaren. Den här kvällen hade passet på extrajobbet blivit bortbytt och planen var att läxorna skulle komma först inför de viktiga proven i slutet på terminen, så på den första frågan om att blåsa matchen hade svaret blivit nej. Domartillsättaren hade sedan hört av sig och enträget bett om hjälp eftersom man inte lyckats hitta någon annan. Man sa att man skulle vara otroligt tacksam om man fick hjälp den här gången, och att det med tanke på erfarenheten och handbollskunnandet så skulle det inte vara några problem att vara ensam domare. Väl hemkommen åker domartröjan in i tvättmaskinen och den andra utrustningen får följa med väskan in i garderoben. Där får de sedan ligga kvar.

Veckan därpå är det match igen, samma lag och hall, samma ledare, spelare och föräldrar men en annan serie. Den här kvällen får alla åka hem igen eftersom man inte kunde ordna en domare, eftersom skolan fick gå före den här kvällen och alla andra matchdagar från och med nu. Vem som var segrare framgick inte denna kväll, men det var definitivt inte handbollen.

Vi byter perspektiv och tar oss till en annan plats och en annan tävlingsform.

Det lilla laget jublar efter att ha tagit sig till final i helgens cup och det är första gången i lagets korta historia som det sker. Man rår inte på motståndaren, men framgångskänslan är enorm hos ledarna som fått utlopp för sina vinnarskallar och lagets självutvalda stjärnor som kom tidigt in i puberteten och ligger långt fram i sin fysiska utveckling. För bara något år sedan hade laget en liten kris när man tappade spelare och framtiden var högst osäker. Med stort engagemang från alla spelare som då utgjorde laget, och inte minst föräldrarna omkring som peppade, skjutsade, bakade och stöttade kunde laget finnas kvar och spelarna hade möjlighet att utöva sin älskade handboll.

Efter finalen så deppas det lite över att man inte vann, men den fina pokalen och silvermedaljerna tar snart bort känslan av att man förlorade finalen mot laget från den kända storklubben och istället jublas det åt framgången och dessutom adderas stoltheten över att man gjort ett fint avtryck i sin klubb. Med i omklädningsrummet finns också den enda spelaren som inte fick en enda spelsekund i finalen och ingen tar sig tid att vare sig förklara varför och inte heller säga några uppmuntrande ord om hur viktigt det var för hela laget att även de på bänken gav energi och hejade. Den spelaren har spelat i laget sedan bollskolan och älskar handboll men ligger lite efter sina kompisar i fysisk utveckling. Spelaren tar sig hem men sitter tyst i bilen, och väl hemma åker medaljen i papperskorgen eftersom det inte finns någon som helst känslokoppling eller stolthet över medaljen. Den är bara en elak påminnelse om att man inte dög i en viktig stund.

På måndagen efter cupen är det ledigt från träningen, och under veckan så saknas aktuell spelare men ledarna antar att det är sjukdomar som härjar precis som hos så många andra efter en intensiv helg. Först i slutet av veckan kommer det ett enkelt meddelande att spelaren valt att sluta eftersom handboll inte är kul längre. Först då kommer en reaktion från ledarhåll och man gör några försök till övertalning, men förtroendetåget har redan lämnat stationen och samtalen når inte sitt mål. Man når inte heller sitt mål med att samla ett lag till helgens seriematcher eftersom det tar på krafterna hos unga spelare att spela nästan maximal tid under en hel helg av cupmatcher. En av de bärande spelarna har dessutom fått ont i ryggen och vid en undersökning visar det sig vara en stressfraktur och resten av säsongen kommer att få ägnas åt rehab. Kvar finns en sargad trupp som sannolikt kommer att få problem med att klara av seriespelet, och den ljuva segersötman börjar få en bitter eftersmak.

Man kan reflektera över mycket, men visst är det så att vi inom handbollen alldeles för ofta stöter på denna typ av segrar i Kung Pyrrhus namn och att vi behöver hjälpas åt att fundera mer över vad som är viktigt på riktigt. Jag ska absolut inte försöka framstå som världens bästa ledare eller handbollsförälder, men har gjort en del insikter genom åren och försöker nu dra min ständiga lans för att på alla sätt ägna oss åt långsiktighet när det gäller utveckling av unga individer och att vi tillsätter resurser och stöd som gör att vi behåller dem länge.

I denna månads nyhetsbrev hittar ni en rad artiklar som slår an den strängen och jag tänker då särskilt på artiklarna om spelarutbildningarna, fysträning med Pontus Axell, föreläsning med Toni Johansson och inte minst intervjuer med domarna från Sverigecupen. Härlig läsning och viktiga utbildningsinsatser.

Tack för att jag fick låna din uppmärksamhet en stund.

Allt gott!

Mattias Nord, Ordförande Handbollförbundet Väst

Artiklar som hänvisas till i texten:

Till: "I helgen startar spelarutbildningen 2010 – instruktörerna är redo" >> Länk till annan webbplats.